Får man klottra på toan?

Hos oss får man det...

Vi har en liten gästtoalett på nedre våningen i huset. Den har en svart dörr. En dag tänkte jag att det vore kul att skriva på dörren. Bara lite ord som dyker upp. Så jag tog fram en vit akrylpenna. Jag började skriva några ord och meningar. Sedan skrev resten av familjen. Nu skriver nästan alla gäster som kommer hit – från de allra yngsta till de äldsta. Det kan vara citat, en rad ur en låt, ett peppande ord, ett favoritlag eller bara en tanke.

Det har blivit som ett levande konstverk. Ett pågående samtal. En slags gästbok – fast på en toadörr. Varje gång jag sitter på toaletten blir jag glad. Dörren är full av handstilar, små tankar och spår av människor som varit här. Vissa meningar får mig att le, andra får mig att stanna upp. Allt är tillåtet, bara det är snällt.

Många som kommer hit fastnar där inne lite längre än de tänkt. Ibland kommer de ut och säger: ”Det där var fint.” Eller: ”Får jag också skriva något?”. Ofta leder texterna till  olika samtalsämnen.

Det påminner mig om att ett hem inte behöver vara perfekt. Det får vara fyllt av lekfulla spår – lite text här och där. När hemmet får vara levande blir det också inspirerande, både för oss som bor här och för de som kommer på besök. Kreativitet ska vara lekfull. En levande gästbok på en liten toa som ger fniss och inspiration.